Arkivens dag 2020

Arkivens Dag i Tranemo kommun var i år tänkt att genomföras på Centralen, där skulle besökare få möta representanter från föreningslivet, ta del av utställningar och lyssna på föredragshållare – detta får vänta till nästa år, andra lördagen i november 2021.

I år anordnar vi Arkivens dag digitalt, trots att läget är som det är så vill vi ändå att ni ska få en glimt av vad föreningar i kommunen har att erbjuda, vilka skatter som finns gömda från vår lokala historia. Temat för årets Arkivens Dag är ”Arkivet – Svart på vitt”. I flikarna här nedan döljer sig flera spännande berättelser från vår kommun.

Arrangörer

Tranemo kommun, arkiv med föreningsarkiv – Älvsborgsarkivet Förenings- och lokalhistoria – Institutet för språk och folkminnen – Hembygdsföreningar i Tranemo kommun

 

Ambjörnarps Hembygdsgård

Hembygdsföreningen bildades 1957. Föreningen förvaltar en hembygdsgård som förvärvades genom testamente 1993 i Stjärnebo kulturby. Vi disponerar en vattendriven såg vid Trösedal.
Amjörnarps hembygdsgård

Backstugan Bäckasvedjan

Backstugan Bäckasvedjan

Den låg mellan Dalstorp och Knestorp på Knestorp Rättaregårdens ägor, väster om vägen. Stugan var en ”stor lågstuga”. Att den var stor innebar att den hade två rum.

Nu är i stort sett alla de stugor, som det fanns så många av, sedan länge borta. Framför stugan står Lars Peter Andersson (1840-1933) och hans hustru Josefina (1848-1922). 1893 flyttade de in i stugan tillsammans med 5 av sina barn, äldsta dottern hade då redan lämnat hemmet. Deras tre söner blev alla, liksom fadern, bleckslagare. De flyttade till olika ställen i Sverige och hamnade så småningom i Umeå, Södertälje respektive Madesjö.

Efter Josefinas död 1922 bodde Lars Peter kvar till 1926 då han flyttade till äldsta dottern och svärsonen i Växtorp. Han var under sina sista år blind. 1931 fick han flytta in i Dalstorps då nybyggda ålderdomshem, där han dog 1933.

Detta är ett exempel på hembygdsföreningens arbete med bilder från vår bygd.

Ändamålet för Dalstorp-Nittorps Hembygdsförening är att vidmakthålla intresset för hembygden dess historia och traditioner samt att sammanföra oss intressenter till kulturellt utbyte och gemensam trevnad.

Dalstorp-Nittorps Hembygdsförening innefattar Dalstorp, Nittorp och Hulareds församlingar.
Föreningen startade 1951 och har idag ca 200 medlemmar. Ordförande är Bengt Larsson.

Vi arbetar med att samla in fotografier och beskrivningar på hus och personer och föremål från våra församlingar. I våra digitala arkiv har vi ca 1700 bilder varav en liten del finns utlagda på Hembygdsportalen.( https://www.hembygd.se/dalstorps-nittorps-hembygdsf-rening )

För detta ändamål träffas vi i våra hembygdsstugor, Stommen respektive Tommared
Program för verksamheten finns på föreningens hemsida. För skötsel och underhåll av vår stugor krävs mycket praktiskt arbete och detta görs nu uteslutande av oss medlemmar men vi ser gärna nya medlemmar som vill engagera sig i arbetet. Är du medlem kan du hyra stugan för egna sammankomster till en rimlig kostnad.

Styrelsen för Dalstorp.Nittorps Hembygdsförening.

Beskrivning av ortsnamn i Tranemo kommun

Ambjörnarps socken. Anbiörnatorp 1540.

– Gården Ambjörnarp (även kallad Stommen) har givit socknen dess namn och är sammansatt av mansnamnet Ambjörn, äldre A(r)nbiorn, och torp ’nybygge’. Tätorten har vuxit fram vid sockenkyrkan och Ambjörnarp (Stommen). Ambjörnarps järnvägsstation anlades vid en 1906 öppnad linje.

Dalstorp socken. Dalsathorp 1342.

– Sockennamnet, vars efterled innehåller torp ’nybygge’, har lånats från prästgården. Förleden Dalstycks innehålla ett äldre namn, *Dalsio(r) eller *Dalsæ ’Dalsjön’, på den intilliggande Dalstorpasjön. Tätorten har vuxit fram i anslutning till sockenkyrkan och prästgården.

Hulared socken. Holaryd sokn 1454.

– Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som i efterleden innehåller ryd ’röjning’. Förleden kan innehålla genitiv pluralis av fsv. hul, hol, varvid namnet skulle betyda ’den lågt liggande röjningen’ (jfr hålväg). En annan möjlighet är att förleden innehåller genitiv av ett *Huli, * Holi ’Hålsjön’ eller ’sjön med nedsänkt läge’, som använts om Grytterydssjön.

Kinds härad. (inter [’mellan] …) Kind 1270.

– Kind, som är ett gammalt bygdenamn, innehåller kind ’ätt; folkslag, stam’, avseende invånarna i den avskilda bygd som häradet utgör. Kind har överförts på bygden, och namnet har övertagits av det härad som denna kommit att utgöra.

Limmared tätort, Södra Åsarp socken. – Samhället har ytterst fått sitt namn från säteriet Limmared (Limarydh 1356) i Tranemo socken. Efterleden innehåller ryd ’röjning’. Förleden kan sammanhänga med det fornvästnordiska ordet limr ’kvist’; den
sakliga bakgrunden är dock i så fall oviss. Limmareds järnvägsstation öppnades för trafik 1902. Tidigare fanns på platsen Limmareds glasbruk.

Ljungsarp socken. Liungsathorp 1361.

– Socknen har fått namn från kyrkbyn. Det med torp ’nybygge’ sammansatta namnet innehåller i förleden sannolikt genitiv av ett äldre * Liungsio(r) ’Ljungsjön’, som avsett den intilliggande Stomsjön. Tätorten har vuxit fram vid kyrkbyn och sockenkyrkan.

Länghem socken. Langeem 1327.

– Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det är sammansatt av fsv. langer ’lång’ och hem ’boplats; gård’. Jfr Längjum och Längnum. Tätorten har vuxit fram vid kyrkbyn och sockenkyrkan. Länghems järnvägsstation öppnades för trafik 1902.

Mossebo socken. Mosebode sogn 1476.

– Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller i efterleden pluralis av bod och i förleden mosse eller möjligen en förkortad form av ett äldre namn innehållande mosse på den intilliggande Marjebosjön. Mossebo by ligger vid en mosse.

Månstad socken. Magnustadha sokn 1432.

– Sockennamnet är givet efter kyrkbyn. Förleden innehåller mansnamnet Magne. Efterleden är -sta(d).

Nittorp socken. (i) Nitthoipe 1413.

– Socknen har fått sitt namn från den tidigare kyrkbyn Nittorp. Förleden kan innehålla genitiv av ett ånamn på *Nit(t)-, besläktat med fvn. hníta ’stöta, slå’ och norska dialekters nita ’glida, skjuta fram’. Nittorp ligger vid Lillån, där det finns flera kvarnar. Efterleden är torp ’nybygge’. Tätorten har vuxit fram i anslutning till sockenkyrkan.

Sjötofta socken. Skeggetoffthæ sogen 1455.

– Socknen har fått sitt namn från gården Sjötofta. Det innehåller i efterleden toft, en sidoform till tomt. Förleden, som senast under 1600-talet anslutits till ordet sjö, innehåller mansnamnet fsv. Skægge. Tätorten har vuxit fram i anslutning till sockenkyrkan.

Södra Åsarp socken. Asatorppe kyrkke 1400-talet.

– Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Förleden innehåller mansnamnet fsv. Ase, geniliv pluralis av ordet ås eller ett äldre ortnamn innehållande ås. Kyrkan ligger mellan höjder. Sedan 1885 är socknens officiella namn Södra Åsarp. Namnleden Södra särskiljer socknen från Norra Åsarp i samma landskap.

Tranemo socken. Tranumoo soken 1413.

– Socknen har fått sitt namn från prästgården. Det innehåller genitiv av fågelbeteckningen trana och mo ’sandig mark’. Kyrkan och prästgården ligger i ett område med mosand. Tätorten har vuxit fram vid kyrkan.

Ölsremma socken. Ylwisrym 1351, Ylwesrema (genitiv) 1413 avskr.

– Socknen har fått sitt namn från gården Ölsremma. Det innehåller i förleden genitiv av ett mansnamn fsv. *Ylvir eller av ett fornsvenskt *ylve ’varghop, vargbestånd’ och i efterleden sannolikt rem som beteckning för en långsträckt höjd eller annan remliknande terrängformation.

 

Källa: Svenskt ortnamnslexikon. Utgiven av Institutet för språk och folkminnen 2016

 

Dopfunt som stöd under predikstol

Södra Åsarps kyrkas dopfunt är det äldsta föremålet i kyrkan. Den är tillverkad i slutet av 1100-talet av svensk sandsten. Under 200 år användes den som stöd under predikstolen. Vid en renovering 1933 togs dopfunten bort och är nu fristående som den bör vara. Bilden visar hur det såg ut när dopfunten stod under predikstolen.

Dopfunt i Södra Åsarps kyrka

Dopfunt i Södra Åsarps kyrka

Foto: Kulturmiljöbild, Riksantikvarieämbetet 1933.

Limmareds hembygdsförening/Håkan Andersson

Gamla Bygärde Prästgård

Prästgård Bygärde

Vår gamla prästgård uppfördes år 1750. Men det fanns då äldre byggnader på platsen. Hur långt tillbaka i tiden det har varit prästgård vet man inte, antagligen redan på katolsk tid.

Den gamla prästgården är en låg rödmålad stuga med på gavlarna brutet tak och innehåller fyra rum, kök och hall samt en mindre källare. Vinden är oinredd förutom ett litet rum. Den oinredda delen är ett litet museum. Det vilar en särskild stämning av hemtrevnad över de låga rummen i den gamla prästgården.

När vi inte lyder under pandemirestriktioner kretsar mycket av det sociala livet i Sjötofta kring denna vackra byggnad. Huset kan hyras för olika privata arrangemang, det är centralt vid midsommar, olika marknadsdagar och vid cafébuffé. Flera föreningar har prästgården som sin möteslokal.

Hjälp oss - vad är det för föremål?

Detta kommer från Månstads hembygdsförening. Bland alla grejer vi har i vår lågstuga finns denna. Kan vi få hjälp med att identifiera den? Har du en gissning eller kanske stenkoll?

Gammalt föremål från Månstad

 

 

 

Gammalt föremål från Månstad

Loftbod i Ljungsarp

Hos Ljungsarps Hembygdsförening finns en loftbod från 1700-talet. Den flyttades 1973 till Hembygdsgården från en granngård i byn Björstorp. Året därpå renoverades spåntaket och brädfodringen.

En loftbod användes på gårdarna förr i tiden som förrådshus till bland annat mat.

Loftbod

 

 

Makarna Willén

Mangårdsvillan till Solgård

Mangårdsvillan till Solgård

Henny föddes 1865 i Gudarp Trädgård, Tranemo. Hon utbildade sig till bibliotekarie och verkade som detta i Göteborg till hon gifter sig 1906. Karl var född 1869 i Ljungs församling, Östergötland. Han kom som sjuåring till sin moster och morbror i Uddebo, efter att hans moder hade gått bort. Efter folkskolan i Uddebo studerade han vidare vid Linköpings läroverk och sedan i Stockhom.

1889 kommer han tillbaka till Uddebo som bokhållare hos sin morbroder, August Classon, som bedrev en omfattande textilverksamhet. 1902 inköpte han Fritsla Yllefabrik och startade Fritsla Syfabrik. Efter att Sveriges Förenade Trikåfabriker bildats, sedermera Eiser, överlät han sina rörelser till dem 1913.

Makarna Willén återkommer nu till Tranemo för att bygga upp ett mönsterjordbruk. Man tar över Hennys hem, Gudarp Trädgård samt köper in en annan del av Gudarp Trädgård av fanjunkare Bergendal. Även en av gårdarna, Gudarp Skattegård inköps. Genom sammanslagning av dessa fastigheter bildas fastigheten Solgård. Totalt rör det sig om ca 300 ha. Man uppför en magnifik villa samt en stor ladugård. Dessutom byggs en rättarbostad med två lägenheter. Gården får elektricitet genom ett bensindrivet elverk. 1918 tar Willén initiativet att köpa in Björsdamms kvarn för att där anlägga ett elkraftverk och bilda Tranemo Elektriska Kraft AB.

1929 bekostar makarna en provinsialläkartjänst i Tranemo och uppför en mottagning samt bostad till läkarfamiljen, nuvarande Storgatan 19. För att kunna förädla gårdens produkter så bygger man ett mejeri 1931 som 1936 blir ett andelsmejeri i centrala Tranemo. Man säljer tomtmark i nuvarande centrala Tranemo västra för att samhället skall utvecklas.

Karl avlider 1939 och Henny 1944. Då äktenskapet var barnlös testamenterades hela gården till Södra Älvsborgs Hushållningssällskap. De drev jordbruktet vidare ett antal år men lade sedan ner verksamheten.

Villan användes som semesterhem åt lanthusmödrar till slutet av 1960-talet. Undan för undan såldes tomtmark av till kommunen och privata, då samhället hela tiden utvecklades. Villan inköptes av Tranemo kommun i början av 1970-talet för att göras om till ålderdomshem. Men i samband med att det nya servicehuset Gudarpsgården kom till i början av 1980-talet blev villan överflödig. 1983 tog politikerna ett fruktansvärt beslut att villan skull bort. Detta skedde i oktober -83 då villan blev lågornas rov. Detta var slutet på makarna Willéns epok i Tranemo.

Silverbägaren - en gåva från svenska hovet

Joseph Hansson som levde under 1700-talet var bonde, nämndeman, riksdagsman och bondståndets talman. Joseph Hansson bodde på Mossebo Stom som numera tillhör Mossebo Hembygdsförening.

Han var känd för sin mångsidiga begåvning och kunde ”uppföra sig belevat”. Detta gjorde att han kom svenska hovet nära och deltog bland annat i Gustav lll:s kröning. Joseph Hansson lyckades också att få Gustav lll till att utfärda rikskollekt vid två tillfällen för att nuvarande Mossebo kyrka skulle kunna uppföras.

Bilden nedan visar en silverbägare som Joseph Hansson fick 1775.

Inskriptionen på bägaren lyder: ” Gåfva av MHs Sofia Magdalena till talmannen i bondeståndet Joseph Hansson år 1775”.

Hösten 2018 värderades bägaren i TV-programmet Antikrundan till 100.000 kronor . Enligt experterna där är det troligt att bägaren var i hovets ägo innan de graverade den och gav bort till Hansson som gåva.

Det var enligt Antikrundan ingen vanlig gåva, inte något som gavs till alla talmän. En så värdefull gåva antyder att Hansson hade ett speciellt förhållande till hovet.

botten på silverbägaren

Mossebo Hembygdsförening

Sägner och bilder från Tranemo kommun

Hur kan man levandegöra de sägner och andra berättelser som finns i arkivet hos Institutet för språk och folkminnen? Hur mycket är sant av det som berättas och hur mycket är påhittat?

Inför Arkivens dag i Tranemo letar Bengt Edqvist, etnolog på Institutet för språk och folkminnen i Göteborg, upp ett lagom antal folkminnesuppteckningar i arkivet och får idén att helt enkelt åka dit och leta upp platserna för dessa sägner, i den mån de finns angivna och är igenkänningsbara.

I Tranemo kommun finns tolv socknar och i dessa var kyrkan förr den centrala platsen vilket också syns i uppteckningarna. Det finns i princip ingen socken där det inte finns åtminstone en sägen om kyrkan. Vanligtvis handlar denna om hur kyrkan blev byggd, varför den ligger där den gör eller kanske varför det står en stor sten på eller i närheten av kyrkogården.

Många sägner berättar också om prästen eller klockaren, människor som var väl kända i socknen och på grund av deras makt var det populärt att håna dem genom att sprida lustiga historier om dem eller tala om för byborna att prästen hade kontakt med den onde.

En vacker höstdag i oktober mitt under älgjakten beger jag mig till Tranemo för denna sägenjakt. Mina redskap är förutom bilen en karta, en kort beskrivning av platserna jag ska till och respektive sägen, samt gps-koordinaterna. Tyvärr är usb-porten i bilen trasig så det var tur att även en analog karta var med, eftersom jag alltså inte kan ladda mobilen. Och det är inte enda gången turen är på min sida. Kyrkor är numera väldigt svåra att besöka spontant, men de kyrkor jag valt ut sägner från visar sig vara öppna eller ha en hjälpsam vaktmästare i närheten.

1 Länghem

Första stoppet är kyrkan i Länghem. Den är trevligt nog öppen och är en moderniserad kyrka och detsamma gäller orgeln som inte är den orgel den långsamma organisten spelade på. Den var byggd 1858 av den kände orgelbyggaren Söderling som har gett namn åt både en gata och ett område i Majorna i Göteborg.

Orgeln i Länghems kyrka    Gammal skrift om klockaren i Länghem

2 Månstad

Sägner om hur kyrkor blivit till och var de placerats är vanliga i folkminnesarkivet. Ofta är det jättar som varit inblandade, i detta fall byggdes kyrkan av jätten Måns, medan Södra Åsarps kyrka byggdes av jätten Åsa och Länghems kyrka av jätten med det lustiga namnet Läng. Inblandade i dessa sägner är också stenkastning och det handlar då vanligtvis om att jättarna störs av klockringningen och därför kastar sten på kyrkan. Många är också de sägner där en kyrkklocka sägs ha hamnat i sjön.

Månstad. Berättaren i denna sägen om tomten, Rupert Claesson, bodde på Åhsgården i Slumsvik och berättar om att närmaste grannen hade en tomte boende hos sig. På Åhsgården sitter en skylt med namnet och åt sjön till ligger närmaste gård och det innebär alltså att det var där det bodde en tomte. Detta lilla väsen fanns på de flesta gårdar och var viktiga för att det skulle gå bra för gården. De behövde mutas med gröt och om man gjorde narr av tomten drog denne till nästa gård och då gick det sämre.

Gammal skrift om grannen har tomte        Gården som är granne med tomten

3 Södra Åsarp

I sägnen om jätten Åsas grav står att den ligger nära kyrkan, utmed häradsvägen. Den heter numera 157 och där är en väldigt tydlig ås och detta är naturligtvis ett skämtsamt sätt att förklara sockennamnet. En bild på kartan från lantmäteriet, med terrängskuggning, visar tydligt var Åsa ligger.

Södra Åsarp. Andra i Sverige väldigt spridda sägner handlar om djävulen och ofta på Faust-temat, det vill säga de handlar om en man som sålde sin själ till fan eller hin håle som han också kallas ibland. Sägner på djävulstemat kan också handla om byns präst eller någon annan trollkunnig lokalbo som gick på trolleriskola i Wittenberg och där blev tagen av djävulen.

Gammal skrift om djävulen och prästen vid Södra Åsarps ladugård           Södra Åsarp ladugård ruin

4 Tranemo

Väster om Limmared går en väg från gården Fåle som väl troligen låg där Limmareds samhälle ligger nu och denna väg går enligt en ramsa ända ner till Ulfshult. Var det nu ligger?

Gammal skrift om ornamn

 

Tranemo. Sägnen om den skällande prästen är ett av alla de exempel ur folkminnesarkivet som handlar om en inte så populär präst. Nuförtiden brukar de vara mycket trevligare. Prästen det berättas om arbetade troligtvis i den gamla kyrkan som revs 1880 och låg på samma plats som den nya.

Gammal text om den arge prästen i Tranemo

Predikstolen i Tranemo kyrka

Tranemo. Om kyrkklockor som ligger i diverse olika vattendrag finns mängder av berättelser i arkivet, troligtvis en i varje socken. I Tranemos fall ligger klockan i Assmans utlopp. I många sägner försöker någon fiska upp klockan men det slutar alltid med att denne får ge upp.

Gammal skrift om kyrkklockor i Assman    Ån assman i Tranemo

Tranemo, men berättad i Nittorp. Insekter av släktet odonata, alltså trollsländor, har gett upphov till många sägner. I denna sägen berättas om en trollkäring vid sjön som spinner. Ett måste när någon spinner är att denna använder en slända, oavsett om personen är ett troll eller inte så det är väl inte otänkbart att denna sägen har fantiserats ihop av någon som sett en trollslända vid sjön och troligen sett hur det går till att spinna, eller själv gjort det. Eller kanske personen hört någon annan berätta historien och bara sprider den vidare.

Gammal skrift om troll som spinner

5 Ambjörnarp

Stenar som det berättas om i sägner är inte alltid så lätt att hitta. Detta beror ofta på att de låg utmed en väg som numera kanske inte ens finns, eller i alla fall inte syns. De kan också ha blivit omringade av trädplanteringar. Udda stenar eller bergformationer har ofta blivit omtalade i sägner eller kanske till och med ligger till grund för namn på platser eller orter.

En sten söder om kyrkan i Ambjörnarp    Gammal skrift om sten i Ambjörnarp

6 Sjötofta

Om fladdermöss finns det en hel del sägner, ofta berättas att de var djävulens djur, de tillhörde någon trollpacka eller var bra att ha vid svartkonst för att få tur vid jakt, fiske eller kärlek. Från Aggarp i Sjötofta berättas att det gick att ”nedsätta och förgöra folk så att de bleva svaga och sinneslöa. Om en pojke eller flicka inte kunde få den de åtrådde så bruka endel att taga oblaten i Nattvarden till jälp. Tilgick så att de tog oblaten och insmussla i den åtrådades kläder, sen fick han eller hon sin vilja fram. Ormtand eller gadd av levande orm jorde samma värkan. Blod av flädermöss var även anlitat. Jag har hört berättas av många.” I Sjögalid, som ligger fem kilometer söderut fladdermusvägen, var invånarna för ovanlighetens skull högst kunniga om hur fladdermössen levde och det vore intressant att få veta huruvida där fortfarande bor fladdermöss bakom takstolen i ladan.

Gamma skrift om fladdermöss i Sjötofta    Sjötofta Aggarp lada

Sjötofta. Det är helt fel tidpunkt att leta upp en påskakäring i någon ek i Perstorp så här på hösten. Å andra sidan är häxorna ute och flyger även kring allhelgonahelgen, och halloween. Liksom fladdermössen i uppteckningen från Aggarp. De har också en intensiv flygperiod kring påsk och allhelgona, då de lämnar sina vinterbostäder, alternativt söker upp dem. Påskakäringarna flyger ut genom skorstenen och håller i detta fall till i trädkronorna, det gör lustigt nog fladdermössen också.

Lyssna till fladdermus i Uddebo

Stora ekträd i svartvitt    Gammal skrift om påskakäring i ekträd

7 Mossebo

I den berömda kyrkan med sina fantastiska takmålningar är det lätt att hitta kopplingar till både naturen utanför och sägnerna som utspelar sig i socknen, detta gäller framför allt ovanför orgelläktaren där det liksom i många andra kyrkor i stiftet berättas om helvetet. Där finns exempelvis, passande nog för kommunen, ett tranmonster. De konstnärer som målat dessa konstverk hämtade ofta inspiration från större och mer berömda kyrkor i Italien.

Tranmonster målning i Mossebo kyrka

Mossebo. I Uppteckningen om varför Mossebo kyrka står där den står finns flera historier om orsaken, här presenteras en av dem. Den berättas av Hilda Söderlund, född Ödman 1855 och när historien nedtecknades 1935 boende i Svenljunga kommun.

Gammal text om kyrkflytt i Mossebo    Mossebo Kyrka

Mossebo. I Smedjan i Mossebo, nära sjön, ska det finnas tomtar. Varken sådana, näcken, sjöjungfrur eller andra väsen syns till där nu men mossigt är det i området. Och det är intressant med tanke på att smeden förmodligen var byns tekniskt mest framstående person att där numera finns ett litet område vid smedjan med solfångare. I ett uthus där vägen når fram till Smedjan står fortfarande en samling ålderdomliga vagnar som har blivit allt trasigare med åren. Förmodligen skulle ingen smed ta i dem med tång ens.

   Gammal text om smedja i MosseboMossebo            

8 Nittorp

En av sägnerna i kommunen som fortfarande lever är den om bautastenen strax söder om Nittorps kyrka. Möjligen hålls den vid liv för att det upplyses om den på en informationsskylt utanför kyrkan. Å andra sidan går stenen inte att missa för de som kör förbi den på landsvägen, vilket är ganska många, och de kliar sig nog i huvudet och undrar hur hålet i stenen kom till. Svaren är många och ett av dem presenteras i en folkminnesuppteckning på Institutet för språk och folkminnen.

Gammal text som beskriver bautastenen i Nittorp        Bautasten med ett runt hål i

9 Ljungsarp

Strax söder om kyrkan ligger en sjö med namnet Lagmanshagasjön. I en sägen berättas om Lagmanssjön, osäkert om det är samma sjö. I sägnen berättas att där inte finns något tillflöde eller något ”avlopp” och på kartan framgår att där finns en sjö alldeles nedanför kyrkan och en annan liten sjö öster om den som heter Mörksjön, och ingen å finns till den så kanhända är det om denna berättelsen handlar.

Gammal text om Lagmanshagasjön    Ljungsarps Kyrka

10 Ölsremma

Redan ortnamnet väcker frågor, till skillnad från sockennamn som Tranemo och Mossebo. Kyrkan är röd och av trä och inte långt från den ligger Åremma kvarn. Där ska näcken ha hållit till, och lärt folk spela. Den som vet att där ska finnas en kvarn men aldrig besökt platsen blir lätt positivt överraskad vid ett besök för det är en fantastisk illustration till alla sägner om näcken vid forsen och kvarnen för här finns en välbevarad kvarn, en inte oäven fors, sett ur västgötaperspektiv, och en å som porlar fram under några spänger. I kvarnens källarvåning finns två fönster utan glas in till det imponerande maskineriet och där kan kvarnhjulet lätt beskådas med hjälp av ficklampa. Men både mjölnare och näck lyser med sin frånvaro, å andra sidan är det onsdag och det är på torsdagar näcken är fiollärare.
Ölsremma. Sägnen utspelar sig i grannsocknen men det är väldigt vanligt att folk berättar lite skämtsamt om folk i grannbyn, grannsocknen eller helt enkelt om grannen. I denna tragikomiska sägen är det i en annan socken och kommun men i samma härad, det vill säga i Grönahögs socken, Kinds härad, det härad där alla socknar i Tranemo ligger.

     Forsen vid Åremma kvarn            

11 Dalstorp

Denna lustiga sägen om en snusare som går igen leder till Dalstorps kyrka. Den är emellertid relativt nybyggd så man får nog ge sig vidare ner till sjön och den gamla kryptan för att hitta kullen där en snusdosa en gång grävdes ner för att lugna en man som inte fick ro i sin själ.

     Blå-vit gravsten i Dalstorp      

12 Hulared

Många konstigheter i sägenarkiven utspelar sig på kyrkogårdar. Många människor går igen, eller gjorde det i alla fall på den tiden det berättas om i sägnerna. Men de flesta fick så småningom ro på något finurligt sätt. Att döma av denna sägen finns dock fortfarande hål ned till kistan där ”Tjuva-Stina ligger.” Frågan är var det hålet är men troligt är att historien helt enkelt är en skämtsam förklaring till namnet på socknen, ungefär som berättelsen om jätten Åsas grav i Åsarp.

Hål ner till häxan enligt sägen      

 

Källa: Uppteckningar på Institutet för språk och folkminnen. Se även institutets databas Sägenkartan där det går att hitta sägner från Mossebo, Sjötofta, Nittorp och Ljungsarp och Länghem. 

Örshem

Örshem i Ölsremma


Publicerad den 15 oktober 2020, senast ändrad den 29 april 2021