Undersköterskorna Abetare Maxhuni och Marcela Jofré Espinoza är vana att arbeta med visir.

På en krok på vård- och omsorgsboendet Gudarpsgården i Tranemo hänger tydligt numrerade visir.

– Vi har numrerade enhetsbundna visir under våra arbetspass, siffrorna gör det enkelt för oss att veta vilket visir man ska använda, säger Marcela Jofré Espinoza, undersköterska.

För Marcela Jofré Espinoza och alla övriga medarbetare på kommunens vård- och omsorgsboenden är visir under arbetspassen numer lika naturligt som kortärmad arbetsdräkt och uppsatt hår alltid har varit.

Maria Hulander och Johanna Levenby är enhetschefer på Gudarpsgården respektive Hjälmå. De tror båda att visiren är något som de kommer att använda sig av på sina arbetsplatser även när pandemin har svept över.

– Jag tror att visiren kommer att vara till stor nytta när vi till exempel får in magsjuka på en avdelning, säger Maria Hulander.

När Maria Hulander och Johanna Levenby blickar bakåt i backspegeln kopplat till corona är det en händelserik period som de ser.

I februari sa en medarbetare att hon upplevde en smittorisk med besökare på boendena.

– Då svarade jag att det var en överdriven reaktion, säger Maria Hulander.

Några veckor senare trädde ett nationellt besöksstopp i kraft. Något liknande har aldrig inträffat i svensk äldreomsorg.

Därefter följde ett konstant uppdaterande av rutiner, riktlinjer och instruktioner för medarbetare, allt eftersom kunskapen om coronaviruset växte. Hygienutbildningar för de anställda genomfördes i jämn ström. Mest intensivt var det för de anställda och ledningen under mars till och med juni.

– Jag har hanterat det stora trycket som blev genom att vara närvarande som chef. Jag har funnits på plats för att svara på frågor från mina medarbetare och jag har alltid tagit mig tid att lyssna på deras funderingar, säger Maria Hulander.

Med ett visst avstånd till den dramatiska perioden som drog igång i februari konstaterar de två enhetscheferna att en ny vardag är här. Maria och Johanna känner sig trygga och säkra i den nya verkligheten.

– Besöksstoppet har respekterats av alla och det har varit enkelt att få förståelse för det. Det är för de äldres skull, säger Johanna Levenby.

De boende på Hjälmå har fler gånger sagt att de är nöjda med att de bor på ett vård- och omsorgsboende och inte ensamma i en lägenhet eller i ett hus där de hade blivit helt isolerade eftersom de tillhör en riskgrupp.

– De uppskattar att de har haft varandra under den här perioden. De har spelat kort tillsammans och fikat ihop. Vi har ordnat fler aktiviteter eftersom besöken från anhöriga upphörde och det inte heller kom hit någon frisör eller musiker, säger Johanna Levenby.

Digitala gudstjänster, quiz på storbildsskärm och en speciell veckodag som de anställda åker och småhandlar åt de boende på är en del av lösningarna som har uppstått i spåren av corona.

Tekniken har varit till hjälp för att anhöriga och boende ska kunna hålla kontakten. De har kunnat se varandra genom bland annat facetimesamtal.

I juni kom mötesplatserna med plexiglasskivor upp och sedan dess har utomhusbesök varit möjliga.

– Plexiskärmarna är lite som visiren. Jag tror att en del anhöriga kommer att fortsätta att använda borden med skärmar för besök för att minska risken för att sprida smitta, säger Maria.

Båda enhetscheferna hyllar sina medarbetares insatser. De har snabbt tagit till sig alla nya direktiv och det har ibland inneburit fler arbetsuppgifter, men det har alltid funnits en vilja att hitta lösningar som fungerar.

Så snart någon medarbetare känner symtom tas ett självtest och det är numera en rutin att topsa sig högt upp i näsroten och efter ivägskickat prov invänta ett sms som ger klartecken för jobb eller inte jobb.

– För ett år sedan hade ingen kunnat föreställa sig den förändring som vi har varit med om, säger Maria.

Enhetscheferna Johanna Levenby och Maria Hulander tycker att de och all personal på vård- och omsorgsboendena har anpassat sig bra till den nya coronavardagen.

Under aktivitetsstunderna är det visir på som gäller.

Publicerad den 16 oktober 2020, senast ändrad den 19 oktober 2020 av